Jobbig dag

Idag är de en jobbig dag.

11:20 27 december 2008 somnade Per Sunderfors in. De känns jobbigt, Han va ju bara 24 år gammal, han borde ha långt kvar att leva.Varför är de så ? Att vissa dör unga. Vem är de igentligen som avgör vem som får leva och vem som ska dö ? och när man ska dö. När du är 24 år är de meningen att man ska ha hela livet fram för sig så varför blir de inte så för vissa.

Mamma ringde strax före 3 och berättade att Per hade gått bort, eftersom att hon hörde att jag blev ledsen frågade hon om Daniel va hemma men de va han inte så då fråga hon om jag ville att någon skulle komma hit, Men jag sa att de gick bra ändå. Sen efter en kort stund ringde Alexandra för hon ville höra hur de va med mig å så.

Sen ringde mamma igen kvart över 4 ungefär och frågade om jag ville följa med och se honom för han va fortfarande kvar på avdelningen. Så Mamma kom och hämtade mig och Daniel gick ner till bowling hallen där alexandra hämtade upp dom vi va 10 personer så vi fick ta 2 bilar. Så åkte vi och hämtade Albin för han va hos en kompis, han blev jätte ledsen när vi berättade för honom och sa att han inte ville se honom men han lugnade sig efter en liten stund och vi sa att han inte behövde se honom.

Så mötes vi alla vid Entren och gick upp till avdelningen där vi mötes av jätte trevlig personal så fick vi gå in och se honom. Han låg där i sängen med 1 nalle under var sin arm. Han såg så lugn ocg fridfull ut. När alla var klara och hade tagit avsked åkte vi där ifrån igen, Så kom vi hem för en liten stund sen.

Jag vet att han har de bra nu och att han slipper ha så ont som han hade den sista tiden och de är skönt att veta att han inte var ensam när han dog och att han visste att de fanns folk som brydde sig om honom.

Men de är svårt för hans liv hade ju nästan bara börjat och ända är de slut. Han kämpade och över vann cancern en gång men så kom den tillbaka igen och den gången tog den över handen och han hade ingen chans men han kämpade på in i de sista.

Per du är saknad av många.